Jonas hållbara blogg

Jag blir allergisk av att sitta i bilkö, tycker att bilarna prioriteras alldeles för högt i stadens och i allmänhet bullrar och är i vägen. Likväl plöjer jag biltidningar och älskar att diskutera bilar med andra intresserade. Jag brukar  säga att jag gillar bilar, men inte bilism. Ett motsägelsefullt beteende från en miljöintresserad, men så är det att vara människa.

SvD Motor (ett förtäckt annonsblad med några sidor redaktionellt material som ursäkt) intervjuar varje lördag en kändis om deras bil. Denna vecka har turen kommit till Martin Timell:

Biltokige tv-personligheten Martin Timell byter bil åtminstone vartannat år. I fjol slog han två flugor i en smäll och köpte en Audi A6 och en Audi A3 – efter att ha prutat ned priset förstås.

[…]

– Vadå tåget? Om jag ska till ­exempel till Åre kan jag inte ta ­tåget för då vet jag ju aldrig om jag kommer fram.

[…]

Normalt kör han närmare 3 000 mil per år. För att kompensera sitt dåliga klimat­samvete drar han hellre ned temperaturen i hemmet än tar ­tåget när han ska ut på jobb. [sic!]

[…]

Innan han slog till på två Audi ägde han en Lexus, men trots att det var en miljöbil drog den mer än vad hans nuvarande Audi A6 drar. Martin Timell säger sig vara väldigt miljömedveten (min kursivering), men trots det var en gasbil inget alternativ.

Jag säger: Gasen i botten, Martin!

Det finns en växande rörelse i Sverige som talar om att ställa om. Exakt vad det är som ska ställas om är inte helt klart, men av det jag läst verkar det handla om att man vill gå mot en mer decentraliserad civilisation med mindre självförsörjande samhällen. Ett exempel skulle kunna vara att samhället är självförsörjande med mat.

Jag ska läsa på lite bättre, men jag tycker det verkar som att de som är inblandade i denna rörelse bortser från de enorma skalfördelar vi har i dagens samhälle med den långt drivna specialisering som vuxit fram under den industriella revolutionen. Att gå tillbaka till ett mer decentraliserad samhälle skulle leda till en radikalt lägre materiell levnadsstandard som jag tror få är beredda att acceptera, om det inte är enda alternativet för att överleva. Det räcker med att läsa exempelvis Godnatt, Jord av Ivar Lo-Johansson för att få en bild av hur det var att leva i Sverige på den tiden merparten av befolkningen brukade jorden och det låter inte som ett lockande liv.

Det stora lyftet i levnadsstandard under 1900-talet kommer från att idag arbetar mindre än två procent av Sveriges befolkning i jordbruket. I början av 1900-talet var den siffran ungefär femtio procent. Förvisso skulle ett decentraliserat jordbruk idag kunna vara mer mekaniserat än för hundra år sedan, men fler händer i jordbruket betyder färre händer i andra näringar vilket direkt slår mot vad vi skulle ha råd med i form av storlek på bostäder, bilar och annat.

Jag tror inte att det här är den utveckling vi kommer att se framöver. Jag tror att det industriella jordbruket kommer fortsätta att utvecklas med exempelvis ekologiska metoder kring återföring av näringsämnen och elektrifiering av jordbruksmaskinerna för att minska den fossila energiåtgången i takt med att oljan blir dyrare.

Det är möjligt att jag missförstått transitionrörelsens mål, återkommer med mer när jag läst in mig lite bättre.

Jag har länge haft denna hållbarhetsklassiker på läslistan. Den ursprungliga boken Limits to Growth publicerades redan 1972, långt innan hållbarhet var ett modeord. Boken skapade på sin tid mycket debatt och dyker fortfarande upp i diskussioner om exempelvis Peak Oil. Jag har läst den senast publicerade uppdateringen Limits to Growth – The 30-year update. Bokens huvudbudskap skiljer sig inte så mycket från andra liknande böcker, exempelvis Lester Browns Plan B: Mänskligheten förbrukar idag förnybara och icke-förnybara resurser på en nivå som inte är långsiktigt hållbar. Det som driver den ökade resursförbrukningen är exponentiell tillväxt, både när det gäller antalet människor och vad vi klarar av att producera per person. Det som är intressant med boken är att författarna med hjälp av datamodellen World3 modellerar olika scenarion för hur framtiden i grova drag kan komma att se ut vid olika antaganden för bland annt familjestorlek, utveckling av ny teknik och konsumtion per capita.

Boken gör också ett bra jobb att definera ett antal viktiga begrepp som är centrala för ekoekonomi, till exempel:

• Källor (sources) och sänkor (sinks) och deras begränsningar att producera och ackumulera resurs- och avfallsflöden som är nödvändiga för att civilisationen ska fungera. Gäller till exempel olja eller timmer som resurskälla och Östersjön som sänka för kväve från avlopp och jordbruk.
• Överutnyttjande (overshoot) där nyttjandet av resurser stiger över naturens kapacitet och orsakar antingen kollaps eller en mer kontrollerad nedgång till en oscillation kring takutnyttjandet av en resurs. Exempelvis torskfisket på nordamerikanska östkusten som pågick ändå tills det inte fanns någon torsk kvar.
• Signalfördröjning (signal delay) där signalen för att en resurs överutnyttjas fördröjs på grund av naturens kapacitet att temporärt producera över den hållbara nivån. Exempelvis det nuvarande överutnyttjandet av Ogallalaakvifären  som används för att bevattna 1/4 av amerikansk jordbruksmark och år för år töms på mer vatten än vad som rinner till.

Boken är skriven på ett lättillgängligt språk och innehåller inga matematiska formler eller liknande. Om du har en naggande känsla av oro att vårt nuvarande tillväxtparadigm kanske inte kan pågå alltför länge rekommenderar jag dig varmt att läsa boken. Om du tror att allt är okej och vi kan köra på som vanligt rekommenderar jag dig också varmt att läsa boken. Det här är helt enkelt obligatorisk läsning för alla som bryr sig om vår gemensamma framtid här på planeten.

Om jag hittar tid för det återkommer jag med några fler inlägg om centrala delar av boken.

Jag satte morgonkaffet i vrångstrupen när jag igår läste fredagens SvD huvudledare “Att röra sig fritt är att vara människa”. Ledaren handlar om avsnittet av Uppdrag Granskning som sändes den andra december.

Bilåkandet identifierades som ett av de allvarligaste miljöhoten. Det är en åsikt som blir alltmer populär. Därmed kommer även fler och fler politiska förslag som syftar till att inskränka bilismen. Även resande i allmänhet ska försvåras. Men någon som faktiskt har modet att hålla emot och vill nyansera debatten är miljöminister Andreas Carlgren.

I Uppdrag granskning gjorde han klart att resande i grunden är någonting gott. Problemet är inte att människor tar bilen. Det är bilparken som är omodern. Men eftersom tekniken utvecklas går det bra att fortsätta bygga vägar som underlättar framkomsten, trots att till exempel Vägverket vill halvera trafiken.

[…]

Men inte bara Carlgren drar en lans för resandet. Tankesmedjan Timbro lanserar i dagarna pamfletten Far och flyg! Hur resor förändrar världen, skriven av Maria Rankka, Anders Ydstedt och Fredrik Johansson.

Det är ett principiellt försvar för fri rörlighet. Mobiliteten, skriver författarna, är en omistlig del av det öppna samhället, den civiliserade kulturen. Och att röra på sig är en inte helt obetydlig del av vad det innebär att vara människa.

Det är ganska vanligt att se denna typ av argumentation och jag hade tänkt skriva ett långt inlägg för att reda ut varför det inte fungerar att ha detta synsätt om vi menar allvar med pratet om hållbar utveckling. Som tur är har Ljungberg skrivit ett inlägg som på pricken stämmer överens med vad jag själv tycker så jag länkar till det istället!

Jag förstår mig inte heller på Andreas Carlgren. Menar han verkligen allvar med det han säger eller är hans position i regeringen så svag att han inte tillåts ha en högre svansföring i miljöfrågorna? Finns det några borgerliga politiker som har en vettig syn på miljöpolitik?

Jag har inte sett avsnittet av Uppdrag Granskning som debatten handlar om. Jag tror inte det är bra för blodtrycket att göra det, vi får se…

Jag tyckte att det var dags att gå igenom alla svenska miljöbloggar igen, det var ett tag sen sist. Det finns många bloggar som är inaktiva, men också en hel del som är aktiva och väl värda att läsa. Nedan är ett axplock av dem som jag tyckte var lite intressanta i alla fall. Många av bloggarna med ett mer personligt anslag blandar lite väl mycket högt och lågt tycker jag. Många inlägg bidrar inte till någon vidare förståelse eller djupare insikt i ämnet. Fyller säkert en funktion för skribenten, men kanske inte för läsaren i lika hög utsträckning.

Aleklett’s energy mix

Kjell Aleklett skriver intressant om olja och energi. Aleklett är ju på väg att bli någon av en världskändis i oljetoppskretsar.

Andas lugnt

Har inte riktigt listat ut om detta är en klimatskeptiker, eller bara någon som tycker att frågan om klimatförändringen inte är värd den uppmärksamhet och energi som läggs på den. Enligt egen utsago anställd på något universitet i Sverige men skriver under pseudonym vilket jag tycker är lite fegt. “Jag är privat till min läggning och därför redovisar jag inte mitt moderuniversitet, mina meriter och publikationer här. Märks det inte att jag är en bona fide vetenskapsman får det vara.”

Att leva lagom

En vanlig familj som försöker ställa om livet i en mer miljövänlig riktning. Mycket av det Eva skriver om är sånt som även vår familj håller på med.

Cykelidag

Ivan skriver om allt mellan himmel och jord miljörelaterat, personligt och engagerande och med särskilt fokus på cykelrelaterade inlägg.

Ecoprofile

Gammal klassiker, alltid intressant läsning och uppdateras ständigt.

Effektbloggen

Effekt Magasin har en blogg. Klimatrelaterad mestadels.

Ekotänk

Johan skriver om sina tankar kring ekologisk produktion och ekologisk mat. Men mycket annat.

energiskt blandat

En av få bloggar jag hittade på svenska som mestadels skriver om energirelaterade saker. Det gillar jag!

Fourfact

Företaget FourFact som drivs av Hans Nilsson sysslar med energieffektivisering och har en blogg som mestadels handlar om energirelaterade frågor.

Karins miljöblogg

En personlig blogg skriven av Karin som handlar om olika miljörelaterade frågor.

Köpstopp, miljötänk och andra nya vanor

En köpstoppare! Som snart är klar med sitt år!

Kirschbeeren

En annan personlig blogg skriven av Katarina som också handlar om miljö i allmänhet.

Klimatgalen

Evelinas personliga blogg.

Klotet

Klotet i SR som är en blandning mellan blogg och radioprogram.

Koldioxidexperiment

Som Lotta själv beskriver det “ännu en miljöblogg”…

Livet efter oljan

Daniel skriver sveriges bästa (som jag känner till) och nästan enda blogg som uteslutande handlar om oljetoppen. Långa, informerande och välskrivna inlägg.

Ljungbergs blogg

Christer Ljungbergs blogg som varit med nu ett tag (sen 2005). Ständigt läsvärd, fokus på transporter.

Lucas tankar Lunkens blogg

Lucas och Lunken verkar nästan ha lagt ner bloggandet. Tråkigt för de skriver alltid intressant och tankeväckande.

Åsa Romson

Åsa sitter i Stockholms kommunfullmäktige för Miljöpartiet.

Miljöinnovation

Erik hjälper företag att söka medel från EU för miljöprojekt och bloggar om olika innovationer inom miljöområdet.

Ställ om

Ställ om i SVT har också en hemsida.

TEM-funderingar

Personal vid TEM bloggar om olika saker.

Uppsalainitiativet

Detta är den bästa “debunking” sidan om klimatet på svenska. Om du läser en artikel i svensk dagspress så ska du spana in denna sida för att se vad de skriver om den.

Vegofamiljen

Perfekt sida för den som vill äta mer vegetarisk mat, många recepttips och annat matrelaterat!

Westerstrand

Doktorand som är en del av Uppsalainitiativet. Mycket kommentarer till aktuella artiklar i pressen om klimatförändringen, bl.a.

Uppdatering

För en aktuell lista av alla svenska miljöbloggar är Sven Cahlings miljöbloggaktuellt den bästa källan.

Boken Tillväxtens sista dagar – miljökamp om världsbilder av Björn Forsberg har legat på min läslista en längre tid. Daniel på Livet efter oljan har redan skrivit ett långt referat av den. Börja med att läsa det för att få en sammanfattning av vad boken handlar om. Jag tänker här nedan komma med några kompletterande kommentarer som fastnade i mitt huvud under läsningen. Boken är väl värd att läsa för alla som har ett gryende intresse för hållbar utveckling. Som andra påpekat hade den vunnit på en fast redaktörshand, men likväl innehåller den otroligt mycket viktig information och sammanfattar många saker som jag själv funderat mycket på men inte satt på pränt.

Ekomodernismen
Den ekomodernistiska tanken är den naturliga förlängningen av modernismens framstegstanke. För ekomodernister är alla miljöproblem möjliga att lösa antingen med hjälp av tekniska framsteg, eller genom marknadsmekanismer. Ekomodernisten ser tillväxt i ekonomin inte bara som en nödvändighet för att ha “råd” att lösa miljöproblemen utan en möjlighet till ny tillväxt, de “gröna jobben”.

Jag hade aldrig hört uttrycket ekomodernism innan jag läste boken och det sammanfattar verkligen den tankeströmning som exempelvis en majoritet av alla politiker ansluter sig till.

Naturen är underordnad den ekonomiska utvecklingen
Det är svårt att hitta någon som inte säger sig vara en miljövän. Likväl är det så att när det ska prioriteras mellan naturen (en levande skog med biologisk mångfald) och ekonomi (jobb till folket) väljer de flesta att prioritera ekonomin. Väldigt få har vad naturen kan bära som utgångspunkt när de resonerar kring vilka ekonomiska aktiviteter som ska företas.

Vetenskapens instrumentella syn på naturen
Jag är själv väldigt naturvetenskapligt intresserad, ateist och har i allmänhet en stor tilltro till vad människan kan åstadkomma genom vetenskaplig forskning. Den moderna vetenskapen uppstod under upplysningen och utgjorde grunden till empirisk forskning och alla framsteg som den än idag leder till. På ett mer filosofiskt plan har dock vetenskapen en instrumentell syn på naturen som något som går att förstå och styra för att gagna människan maximalt. Frågan är dock om vi överskattar vår förmåga att kontrollera för alla okända faktorer när vi gör olika ingrepp i naturens funktionssätt?

Vem bejakar egentligen tillväxtsamhället?
Att den nuvarande ekonomiska världsordningen är marknadskapitalism som kräver ständig tillväxt för att fungera är knappast ett kontroversiellt påstående. Frågan är dock hur många som aktivt funderat på och kommit fram till att detta är den världsordning de vill bejaka? Hur många ser det bara som den “naturliga” ordningen? Jag tror att i grunden är det viktigaste för de flesta människor att de har ekonomisk trygghet att sörja för sin familj, bejaka sina intressen och leva ett roligt och bekvämt liv. Jag känner inte speciellt många som aktivt propagerar för tillväxtsamhället för att de vill ha större konsumtionsutrymme. Varför har vi hamnat här?

Det finns en konflikt mellan hållbar utveckling och vår nuvarande livsstil
Om man lyssnar på ekomodernisterna är det inte vår livsstil som leder till miljöproblem. Visst har vi vissa miljöproblem idag, men med tillräcklig tillväxt i “de gröna näringarna” kommer vi ha råd att satsa oss ur alla miljökriser. I verkligheten är det så att det finns en hård konflikt mellan hållbar utveckling och vår nuvarande livsstil. En hållbar utveckling kräver en radikal sänkning av konsumtionsnivån i den rika världen. Detta kräver, eh, att vi konsumerar mindre [sic!]! Denna målkonflikt är inte ens uppe till offentlig diskussion (den förfäktas bara på miljöbloggar i Internets utkanter), ekomodernismen härskar!

Jag antar att det har med det stundande klimatmötet i Köpenhamn att göra: DNs klimatkalkylator har återvänt! Jag har skrivit om denna typ av kalkylatorer tidigare och tog mig nu tid att göra om testet. Resultatet blev följande:

På rätt väg

Du orsakar mindre utsläpp än den genomsnittliga världsmedborgaren. På sikt måste du sänka nivån ännu mer.

Tips på hur du kan minska dina utsläpp

Ditt resultat:
3.3 ton växthusgaser / år

0.5 ton växthusgaser / år

2 ton växthusgaser / år

0.8 ton växthusgaser / år

Det är otroligt att mina 10-15 flygtimmar står för en så stor del av mina utsläpp. Jag kan fortsätta och äta ännu mer vegetariskt, men det absolut enklaste för att få ner mina utsläpp är att dra ner på flygandet. Tyvärr är det så att en stor del av flyget handlar om “familjemil”, dvs resor hem till mina föräldrar och min syster i Norrbotten. Tydlig intressekonflikt…

DNs test är väldigt inriktat på “bilen, biffen och bostaden” och tar inte alls upp övriga konsumtionsmönster som såklart också påverkar dina utsläpp. Jag tror att min verkliga nivå ligger högre än 3,3 ton / år. Likväl ger det en fingervisning om var jag ligger på skalan.

Gör testet själv och se hur du ligger till!

Uppdatering

Jag hittade Klimatkontot som verkar bygga på samma grundmaterial som DNs kalkylator (IVL) men är betydligt utförligare. Där fick jag följande resultat:

Mina CO₂e utsläpp

Bostad
5 av 5
1.7 ton CO₂e

Resor
7 av 7
2.3 ton CO₂e

Mat
5 av 5
1.3 ton CO₂e

Övrigt
2 av 2
0.0 ton CO₂e

Jag släpper totalt ut 5.2 ton CO₂e.

Tror att detta värde tyvärr är mer realistiskt än det DNs kalkylator kommer fram till.

Daly talar i boken om begreppen “tom värld” och “full värld”. I den tomma världen är det kapital som skapats av människor som är den begränsande faktorn. Det är alltså vi själva som begränsar den ekonomiskt utvecklingen. I den fulla världen är det inte längre det mänskliga kapitalet som är den begränsande faktorn. I denna värld är det istället naturkapitalet som begränsar den vidare ekonomiska utvecklingen. När vi inte längre lever av avkastningen på naturkapitalet utan istället förbrukar det direkt biter vi den hand som föder oss och underminerar vår långsiktiga överlevnadsförmåga. För vad gör vi när det inte längre finns något naturkapital kvar?

Vi vet att ett flertal ekosystem redan idag är hotade till sin överlevnad på grund av människans överutnyttjande. Många fiskbestånd är nästan utplånade, regnskog skövlas och i takt med att de mänskliga ekonomiska aktiviteterna ökar lämnas allt mindre utrymme för övriga arter på jorden, arter som vi är beroende av för vår överlevnad.

Frågan är hur full världen har hunnit bli och hur mycket vi kan fortsätta att öka de ekonomiska aktiviteterna innan det börjar leda till synbara konsekvenser för flertalet?

Ekonomen Nicholas Georgescu-Roegen kan sägas vara en av grundarna av disciplinen ekologisk ekonomi. Han är mest känd för sin bok The Entropy Law and the Economic Process. Jag har inte läst boken själv men Daly skriver mycket om Georgescu-Roegens idéer i Beyond Growth.

I den neoklassiska teorin illustreras ekonomins funktionssätt ofta med ett diagram där ekonomin är ett slutet system där varor och tjänster byts mot pengar i ett cirkulärt flöde.

Problemet är att det ser ut som att detta kan pågå i all oändliget. I verkligheten genererar dock ekonomiska aktiviteter avfall, vilket inte alls finns med i diagrammet. Det finns “inputs”, “outputs” (varor och tjänster) men inget “waste”. Det faktum att ekonomiska aktiviteter faktiskt genererar avfall som påverkar miljön brukar kallas externa effekter. För att ta hand om dessa externa effekter försöker neoklassiska ekonomer att internalisera dem. Ett exempel på internalisering är utsläppsrätter där en marknad skapas för att prissätta utsläpp till miljön. Men hur vore det om den ekonomiska modellen redan från början inkluderade alla miljörelaterade externaliteter? Det är precis detta Georgescu-Roegen försöker göra när han kombinerar ekonomi och termodynamik.

Hans entropitimglas kan beskrivas så här:

För det första, timglaset är ett slutet system. Ingen sand kan komma in i eller lämna timglaset.

För det andra, ingen sand förstörs i timglaset, mängden är konstant. Detta är en analogi av termodynamikens första lag, summan av materia/energi är konstant.

För det tredje, sand flödar konstant från den övre delen av timglaset till den nedre. Sand i den nedre delen av timglaset har använt upp sin potential att falla och därmed göra arbete. Sand i den övre delen av timglaset har fortfarande potential att göra arbete.

I takt med att sand flödar från den övre till den nedre delen av timglaset ökar entropin (oordningen) i systemet. Detta är termodynamikens andra lag, entropin ökar över tid i ett slutet system.

“Solar stock” är den energi vi tar emot från solen. Denna energidepå kan betraktas som nästan oändlig, men har ett fast begränsat flöde.

“Terrestrial Stock” är energidepåer som lagrats på jorden genom åren (olja, kol och gas för att nämna några). Dessa energidepåer är ändliga, men har stort flöde (temoporärt).

Samhällen innan den industriella revolutionen levde av solens energidepå. Moderna industrisamhällen är beroende av att använda sig av energidepåerna på jorden för att kunna uppnå den mycket högre nivån av ekonomisk aktivitet.

Långsiktigt är det förstås omöjligt att ett samhälle är beroende av en begränsad resurs. Frågan är hur länge vi kan leva av de energidepåer som skapats på jorden under dess 4,54 miljarder år långa existens? Vilket ansvar har vi för kommande generationers energiförsörjning?

Paul Ehrlich	Julian Simon

Paul Ehrlich är en miljökämpe som blev känd för en bredare allmänhet när han 1968 publicerade boken The Population Bomb. I boken hävdade han att utan radikala åtgärder skulle hundratals miljoner människor svälta till döds under 1970- och 1980-talen på grund av den växande befolkningen. I grunden handlar Ehrlichs syn om att jorden inte kan förse en växande befolkning med tillräckliga resurser i oändlighet. Ehrlichs syn utmanades av ekonomen Julian Simon som menade att uppkomna begränsningar av naturresurser går att åtgärda genom mänsklig list, substitut och tekniska framsteg. Som bevis för sitt påstående framförde Simon att i det långa loppet har priserna på råvaror varit stabila eller sjunkande. Simon skrev i sin bok The Resourceful Earth publicerad 1984 "Det finns inget övertygande skäl att tro att världsmarknadspriset på olja kommer att stiga under kommande decennier. Tvärtom, priserna kan i själva verket sjunka under nuvarande nivåer."

Simon slog 1980 vad med Ehrlich om vad priset på fem utvalda metaller skulle vara tio år senare. Ehrlich valde metallerna koppar, krom, nickel, tenn och tungsten. Simon trodde att priserna skulle gå ner, Ehrlich att de skulle gå upp. När det 1990 var dags att avgöra vadet hade priset på alla fem metaller sjunkit. Det finns en bra artikel på Wikipedia om det hela som är intressant att läsa.

I grunden handlar vadet om två olika synsätt där det ena går ut på att vi inte behöver oroa oss för brist på råvaror och det andra att det finns en gräns för vad jorden klarar av att bära och att vi närmar oss den gränsen. Kännetecknande är att det ofta är ekonomer som företräder det första synsättet och naturvetare det andra.

Vilket synsätt tror du är det rätta?