Jonas hållbara blogg

Jag har sedan länge haft Christer Sannes bok Keynes barnbarn på min läselista. För inte länge sedan läste jag en debattartikel av honom där han för fram tesen om arbetstidsförkortning som en lösning både på den ekonomiska krisen och den ekologiska krisen. Artikeln aktualiserade mitt intresse för boken och när sedan en god vän tog upp ämnet arbetstidsförkortning som ett svar på den stigande arbetslösheten tog jag mig i kragen och lånade boken på stadsbiblioteket.

Keynes barnbarn bygger på en essä som J M Keynes skrev på 30-talet där han förutspådde hur den ekonomiska tillväxten skulle möjliggöra att hans barnbarn kunde tillgodogöra sina behov med bara några timmars arbete per vecka. Keynes fick rätt vad gäller den ekonomiska tillväxten, men han fick fel vad gäller arbetsinsatsen. Visst växlades högre produktivitet till en början mot mer fritid, men denna växling tog slut när målet 40 timmars arbetsvecka uppnåddes på 70-talet. Sedan dess har all förbättrad produktivitet tagits ut som högre löner.

I boken beskriver Sanne hur arbetstiden och konsumtionen utvecklats under 1900-talet. Hur sambandet mellan ökad konsumtion och ökad lycka blir svagare och svagare ju högre genomsnittlig inkomst en arbetare har. Att det faktiskt finns en gräns för hur mycket konsumtion planeten tål. En evig ekonomisk tillväxt är helt enkelt inte möjlig. I två intressanta kaiptel tecknar sanne en idéhistorisk bild av hur synen på konsumtion har ändrats under 1900-talet. Från att varit behovsstyrd är idag en allt större del av vår konsumtion en del av ett identitetsskapande. I bokens avslutning föreslår Sanne en mängd åtgärder och politiska reformer som skulle kunna styra samhällsutvecklingen ifrån den tillväxt- och konsumtionsinriktade nuvarande ordningen till en mer harmonisk och hållbar där vi i större utsträckning utnyttjar vår förbättrade produktivitet för att förkorta arbetstiden.

Jag tycker att boken på ett bra sätt sammanfattar många tankar och idéer som jag skrivit om tidigare. Den förklarar också ett par viktiga begrepp som får dåligt genomslag i debatten, jag tänker återkomma till dessa i några separata inlägg. Debattartikeln jag länkar ovan bygger till stor del på argument framförda i boken. Om du finner den intressant kommer du säkert att uppskatta boken.

Christer Sanne har en hemsida där han skriver mer om sina forskningsprojekt. Det finns där också länkar till debattartiklar han skrivit och mycket annat.

Länk till bokens första kapitel

Som ni har märkt har det varit tyst på bloggen under januari. Det är min avsikt att vara något mer aktiv framöver. Det är roligt att se att antalet besökare håller sig på en stadig nivå trots att inget nytt material har tillkommit på sista tiden. Det tyder på att även nya besökare finner bloggen intressant.

Anki skriver idag om Birger Schlaugs debattartikel i Aftonbladet om vulgoshopping. Schlaug debatterade frågan igår mot Jonas Frycklund i Studio Ett. För varje gång jag hör Jonas Frycklund debattera blir jag allt mer förbryllad. Vill mannen inte förstå kritiken mot evig tillväxt? Enligt Timbros hemsida är han civ. ing. och borde som sådan kunna förstå sig på hur exponentiell tillväxt fungerar. Jag har inte läst Frycklunds bok om konsumtion ännu, förhoppningsvis hinner jag med det under ledigheten.

Ett av problemen med att inte äga någon bil är att det blir känns mer komplicerat att storhandla. Nyligen öppnade det en Coop Forum i närheten av där vi bor. Vi har varit där tillsammans med en kompis som har bil en gång. Den här helgen bestämde jag mig för att istället prova lyckan på egen hand tillsammans med min cykel. Jag satte fast en rymlig bag på pakethållaren och spände på mig den största ryggsäck vi har i förrådet.

När man kommer till en stormarknad är det väldigt uppenbart att det inte är tänkt att man ska cykla dit. Dels är parkeringen större än en normal butik, dels finns det ytterst få cykelställ. Just vid denna Coop Forum finns det plats för ungefär 5 cyklar utanför entrén. Det kändes lite konstigt att komma in i butiken småvarm och rosig om kinderna efter cykelturen. Jag köpte det jag skulle ha och packade sedan ner allt tungt (mjölk, mjöl, gryn, rotsaker) i bagen och satte alla småsaker i ryggsäcken. Sen var det bara att cykla hem. Svårare än så var det inte.

Jag handlade för ungeför 500 kr och transporterade uppskattningsvis hem totalt 15 kg varor. Slutsatsen får bli att två personer utan problem kan transportera hem en klassisk svensk veckohandling på ungefär 1000 kr. Förutsatt att man är beredd att se handlingen som vardagsmotion och hittar någonstans att parkera cyklarna utanför affären.

Mats-Eric Nilssons bok Den hemlige kocken fick stor uppmärksamhet när den publicerades 2007 och har hittills sålts i fler än 60 000 exemplar. Själv har jag köpstopp och fick låna ett exemplar av en snäll kollega.

Jag hade hört många kommentarer om Den hemlige kocken från vänner och bekanta som alla vittnat om hur de helt ändrat sin syn på många livsmedel som tidigare varit stapelvaror i deras hem efter att ha läst boken. Jag började läsa med utgångspunkten att jag trots allt är en hyggligt upplyst konsument som undviker de värsta avarterna. Men i takt med att jag läste boken kom jag på mig själv med att bli mer och mer indignerad över sakernas tillstånd. Frågan "ska det verkligen vara så här?" dök hela tiden upp i mitt huvud. För mig handlar det inte bara om alla tillsatser utan också att vi faktiskt vant oss vid undermåliga produkter. Fabriksbröd exempelvis är ju helt kasst. Det vet jag, jag brukar själv baka bröd ibland och det är otroligt mycket godare. Det handlar inte bara om att väga pris mot kvalitet. I många fall finns det inte ett kvalitetsalternativ att välja i den vanliga butiken.

Nu ska frun också läsa boken. Vi får se vad som åker ut ur skåpen här hemma…

I dagarna har uppföljaren till Den hemlige kocken, Äkta vara kommit ut på Ordfront, vi får se om den får lika stor uppmärksamhet. Jag tror att vi bara har sett början på matupproret.

Anki har skrivit om Den hemlige kocken här och här.

Jag fick två burkar med Ubuntu Cola skickad som varuprov till mig. Ubuntu är som en del kanske vet även namnet på en populär Linuxdistribution, men själva ordet är Zulu och symboliserar medmänsklighet och gemenskap. Ubuntu Cola är rättvisemärkt och innehåller rörsocker från odlingar i Malawi och Zambia där odlarna får en skälig ersättning.

Jag kan inte påstå att jag hade speciellt höga förhoppningar på smaken, men jag blev otroligt positivt överraskad. Om man ska försöka beskriva den skulle jag säga klassisk Coca-Cola fast lite mildare och med en hint av körsbär och vanilj.

Ubuntu Cola distribueras i Sverige av Saturnus beverages och finns bland annat att köpa hos kaffekedjan Barista.

Nu har jag läst Mattias Hagbergs bok Skräp som jag skrivit om tidigare. På Mattias blogg finner man hans kommentarer kring läsarreaktioner och recensioner, väl värt att läsa.

Boken är kort och lättläst. Sakligt och utan krusiduller beskriver Hagberg hur det går till i tillväxtbranschen avfallshantering. Hela avfallsbranschen bygger för större volymer i framtiden, samtidigt som företrädare avsäger sig ansvaret för att minska mängden avfall. Det är deras levebröd det handlar om.

På ett naturligt sätt väver Mattias in historiska referenser i texten som hjälper till att förklara varför vi har hamnat där vi hamnat. Till exempel hur sopnedkastet var dåtidens rationella lösning på avfallsproblemet.

Gemensamt för de flesta som intervjuas är att de inte ser minskad konsumtion som lösningen på sopproblemet. Den eviga tillväxtens omöjlighet är den ständigt närvarande elefanten i rummet som ingen vill kännas vid. Alla med intellekt och logisk slutledningsförmåga begriper att i en begränsad värld är evig tillväxt en fysisk omöjlighet. Visst kan vi förlänga tillväxtåldern genom att effektivisera energi- och råvaruanvändning, men till syvende och sist finns det en begränsad mängd atomer här på jorden som vi har till vårt förfogande i form av olika råvaror.

Trots att bokens referenslista ryms på sista sidan fick jag flera nya böcker att läsa. Lubbe Nordströms Lortsverige har jag hört talas om tidigare, Elin Wägner kanske i någon passus men jag har inte läst hennes bok Väckarklocka. Fred Hirschs bok Tillväxtens sociala gränser (på engelska här) ligger redan reserverad på Hornstulls bibliotek!

Det är en fin bok som Mattias Hagberg skrivit och jag hoppas att många människor läser den och reflekterar över budskapet och sitt eget konsumtionsbeteende. Själv kommer jag köpa ett exemplar så fort mitt köpstopp är över, ge bort det och uppmana mottagaren att skicka den vidare till någon annan efter läsning.

Efter att en kompis frågat om vi ville följa med på Vegomässan åkte vi igår till Kungsholmen i Stockholm för ett besök. När vi kom fram till Enskilda Galleriet vid 14.00 ringlade sig kön lång längs Kronobergsgatan.  Vi bestämde oss för att gå en sväng till Västermalmsgallerian för att återkomma senare. När vi kom tillbaka vid 15.30 var kön något kortare men fortfarande massiv. Vi ställde oss snällt sist och det rörde sig ganska snabbt framåt. Efter c:a 30 minuter fick vi betala och träda in i Galleriet.

Där inne var det trångt, trångt. Ett större rum utgjorde hela mässan med bord längs väggarna och i en fyrkant i mitten. Folkmängden gjorde det svårt att ens se vad de olika utställarena erbjöd för något. Vi smakade i alla fall på en väldigt god linssoppa från Seyhmus och en smarrig vegoburgare från Nutana. En kort pratstund med Veganrunners blev det också. Just innanför dörren ställde Vegoguiden ut, en webbplats som strävar efter att bli landets bästa guide för att äta vegetarisk mat på restaurang. Djurrättsalliansen anordnade mässan och det syntes då en stor del av utställarna var relaterade till djurrätt.

Det generella budskapet bland alla var självklart att vi i framtiden ska äta mer vegetarisk mat, både för djurens och planetens skull.

Trångt, trångt…

Dessa kängor salufördes som "vegetarian shoes"…

Nutana bjöd på sina goda köttersättningsprodukter.

Sammantaget var det tyvärr för trångt för att göra det till en bra mässupplevelse. Det var helt enkelt svårt att se vilka som ställde ut! Jag hade hoppats på fler matutställare än vad som fanns. Totalt besökte 2500 personer mässan under dagen, förhoppningsvis hittar arrangörerna en större lokal till nästa gång.

ekoSTHLM är en guide till ekologiska mat- och smakupplevelser i Stockholm. Om du vill läsa den nya utgåvan kan du ladda ner den här. Om du vill ha den i pappersformat kan du läsa här var den går att hämta. Guiden produceras av Ekologiska Lantbrukarna, en organisation som representerar lantbrukare i Sverige som producerar livsmedel med ekologiska metoder.

Inbjudan till seminarium:
Skräp – om sopor, konsumtion och politik

För tid och plats, kontakta Maria Ferm på epostadressen nedan.
I den uppmärksammade reportageboken Skräp följer författaren Mattias Hagberg sina egna sopor från Göteborg, via Småland och Norrland till Ghanas huvudstad Accra. Miljöpartiet de Grönas språkrör Maria Wetterstrand har arbetat med frågor om miljö och konsumtion sedan 80-talet. På seminariet möts Maria och Mattias för att fråga ut varandra om sopor, konsumtion och den moderna miljörörelsens utmaningar. Kaffe och smörgås serveras.

Anmälan senast 11 september till maria.ferm@riksdagen.se
Med anledning av riksdagens säkerhetskontroller ber vi externa gäster att anmäla sig, komma ca 15 minuter innan seminariet börjar och inte glömma att ta med id-handlingar.
Seminariet arrangeras av Miljöpartiet de Gröna och Bokförlaget Atlas.

Fotnot: Jag blev ombedd att ta bort hänvisningen till tid och plats pga att Riksdagsförvaltningen har nÃ¥gon underlig regel om att sÃ¥dant inte fÃ¥r läggas ut pÃ¥ nätet. Jag fattar ingenting…

DN recenserade i helgen boken Skräp av Mattias Hagberg. Den verkar vara upplagd på ungefär samma sätt som Garbage Land av Elisabeth Royte. (En fin sida om den boken finns här.) Mattias Hagberg är frilandsjournalist som bland annat skriver för GP och tidskriften Ord & Bild. Han har en blogg här som verkar handla mycket om konsumtion.

Annat slänger vi fast det egentligen fungerar. Två år gamla spisar och kylskåp hamnar på tippen bara för att de inte passar in i vår bild av det perfekta hemmet. Begagnade vitvaror går inte att sälja på nätet, hur mycket heminredningstidningar­na än tjatar om att man måste våga blanda "nytt och nött".
[...]
"Vi lever i ymnighetens tid", konstaterar Hagström. "Jag skulle kunna köpa nya leksaker till barnen varje dag. I leksaksaffären ett par hundra meter hemifrån kostar små plastbilar eller plastgubbar inte mer än en kopp kaffe." Och detta trots att de fraktats tusentals mil från fabriker i Kina.

Sambandet mellan tillväxt och avfall inte inte brutet. Det betyder att så länge vi har tillväxt kommer också mängden avfall att öka. Detta visar åter igen på tillväxtsamhällets problematik. Det handlar inte bara om att sluta resursflödena med återanvändning och återvinning. På sikt måste mängden materia i flödena stabiliseras på en hållbar nivå, globalt.  Om det betyder en minskning från idag vet jag inte, men helt säkert är att en ökning inte är hållbar.

Jag har reserverat boken på biblioteket och återkommer med en recension. Vi få se om det blir några tevesoffor för Mattias under lanseringen, kanske mot Frycklund på Timbro?