Jonas hållbara blogg

Jon Stewart, underbar som alltid.

Robert Rapier skriver om EIAs Energy Outlook för 2010. Han har med några intressanta grafer.

Grafen visar att efterfrågan på olja år 2030 förväntas vara 105 miljoner fat per dag. “Unidentified Projects” är gapet mellan ökad efterfrågan och vad nuvarande fält förväntas kunna producera. För att möta efterfrågan måste alltså oljeindustrin hitta fält som producerar 43 miljoner fat per dag år 2030. Jag är skeptisk till att detta är möjligt.

Robert skriver om den här grafen som visst alltid finns med i rapporten och blivit något av en skrattavla. Oljeproduktionen har minskat i USA i mer än 30 år, men EIA prognosticerar fortfarande att nästa år ska den börja öka igen.

På The Oil Drum finns två inlägg som propagerar för och emot att EIA med denna rapport tar ytterligare ett steg mot att anamma Oljetoppen. Min tolkning är att både EIA och IEA successivt för varje år nu drar ner sina prognoser för produktionen. Visst kan en del av detta säkert förklaras med lägre BNP på grund av några förlorade år under finanskrisen, men den förklaringen håller knappast under hela prognosperioden. Vi får väl se om nästa års prognoser blir mer optimistiska igen.

Jag kunde inte låta bli en referens till den briljanta Facebookgruppen.

Jag lyssnade på Klotet och ett reportage från Swedish Biogas fabrik i Örebro. I takt med att utbyggnadstakten av biogasproduktionen nu öker kommer restavfallet inte att räcka till. För att fylla jästankarna kör man istället på med prima spannmål. När Tomas Hägle får frågan om det verkligen är vettigt att göra biogas av råvaror som skulle kunna bli mat så säger han att man måste betrakta det som en “övergångsgröda”. Det är exakt samma argument som framförs av de som är i etanolbranschen. Etanolen ska ses som ett “övergångsbränsle”. Vän av ordningen frågar sig vad det är vi ska övergå till? Det hela påminner mig om den klassiska planen som exempelvis kan se ut så här:

Bild: Tigtog

I biobränslekretsar:

1. Börja producera biobränsle från restavfall.
2. När restavfallet inte räcker, gå över till prima råvara.
3. ?????
4. PROFIT

Varje analys av hållbarheten i transportsystemet måste rimligtvis börja med att man tittar på vilken mängd energi som det hållbart är möjligt att omsätta i transportsektorn. Tyvärr blir det så fort man börjar räkna väldigt uppenbart att den framtida transportapparaten måste se radikalt annorlunda ut jämfört med den nuvarande och då är det enklare att tala om “övergångsbränslen” på marginalen och köra på som vanligt med bensin och diesel.

Eller som Charlott Gissén uttrycker saken:

Det bästa vore naturligtvis att vi slutade köra bil och åka flygplan allihop, men vi måste ju ändå på något sätt få samhället att fungera.

Arbete pågår att ta fram en svensk biogasstrategi. En första delrapport har redan kommit. Det jag skulle vilja se är ett strategiarbete som syftar till att ställa om sveriges transportapparat till säg 20% av dagens energiförbrukning som tak. På den nivån skulle biobränslen kunna göra mer nytta än på marginalen.

Läs hela bloggposten på Klotet, den innehåller mycket matnyttig information!

Regeringen annonserade i samband med budgetpropositionen att skatten på biogas slopas. I Stockholmsområdet är det brist på biogas, trots att det i bara fanns ungefär 2500 gasbilar i slutet av 2009. För att få upp produktionen av biogas projekteras just nu en anläggning vid Ältasjön. Som ett brev på posten har en förening bildats för att hindra bygget.

Mellan Flatens naturreservat och Nackareservatet, vid Ältasjöns västra strand, har en tomt kalhuggits för att bygga Sveriges största biogasfabrik. På andra sidan sjön ligger Älta, där 3.500 personer skrivit på en protestlista.
– Det är ju naturreservat på ömse sidor. Och Ältasjön ligger intill. Sedan har vi miljöaspekten när det gäller transporter – allt som ska köras till och från anläggningen på Tyresövägen och Södra länken, säger Bernt Mattson, ordförande i föreningen Rädda Ältasjön, som kämpar mot bygget.

 

Till skillnad från vatten-, kärn och vindkraftverk som kan placeras på platser långt från tättbebyggt område bör biogasanläggningar helst ligga i närheten av det som ska rötas för att minimera transporterna till anläggningen. Långa transporter är energikrävande och i värsta fall kan anläggningen bli en nettoförbrukare av energi.

Många människor betyder mycket avfall och goda förutsättningar för att bygga en storskalig anläggning. Frågan är hur många som vill ha en biogasanläggning till granne? Alla vill vara miljövänliga, men om en uppoffring krävs fallar snabbt intresset.

Jag har tidigare skrivit om Henriksdalsverket som idag producerar biogas av allt avloppsslam som kommer till anläggningen.

– Idag gör vi gas av allt slam som kommer till oss. Men vi har kapacitet att ta emot mer. Det skulle i så fall kunna vara hushållssopor, om det mals ner så att det blir pumpbart. Vi kan också öka omsättningen i våra rötkammare, säger Mikael Lind, chef på Henriksdalsverket.

Avfallskvarnar hos alla hushåll i Stockholm skulle kunna öka volymen gas, frågan är bara hur mycket?

Den planerade anläggningen vid Ältasjön ska enligt miljökonsekvensbeskrivningen producera maximalt 10,5 miljoner m³ biogas per år. En ansenlig mängd, men fortfarande bara tillräckligt för att ersätta ungefär 0,2 procent av Sveriges bensinförbrukning 2008. Detta trots att anläggningen enligt mkb ska kunna behandla 60 000 ton biomassa per år.

Som jag skrev i mitt förra biogasinlägg: Självklart ska vi utvinna biogas ur vårt avfall, men vi kommer aldrig kunna ersätta mer än en bråkdel av den bensin och diesel vi behöver för att hålla vår nuvarande bensin- och dieseldrivna transportapparat i gång.

Jag tror att utsikterna att hålla en <biogasdriven busspark för kollektivtrafik igång borde vara relativt goda i Stockholmsområdet, men om gasen ska användas till privatbilar kommer den inte att räcka långt. Det är lätt att se en framtid där trycket vid gaspumpen stiger (sjunker?) i takt med att bensin och diesel blir dyrare. Frågan är då vilka fordon som ska prioriteras. Det enda vettiga enligt min mening är att bussar och distributionsbilar får gas först.

I torsdags tog SVT Debatt upp oljetoppen. David Jonstad, Marian Radetzki och Kjell Aleklett med flera medverkade. Mitt bestående intryck av programmet är hur otroligt svårt det är att prata om ett ämne som på ytan är enkelt och intuitivt att förstå men där samtalet snabbt blir teknokratiskt och komplicerat. Jag har aldrig sett David Jonstad tala tidigare och han gav ett tydligt och bra intryck. Göran Hådén gjorde ett kort inhopp. Det var upplysande att höra folket på stan där inte en enda person uttryckte någon oro för att oljan ska ta slut. Att till och med Ulf Svahn från SPI talade om en platå med topp någon gång 2030-2050 säger dock en del om var vi befinner oss idag jämfört med för ett par år sedan. Som vanligt i teve kändes diskussionen alldeles för kort, men kanske fick några i landet upp ett litet intresse för oljefrågan.

Det har rapporterats om problem med tillgången på biogas tidigare. Nu senast läste jag om det i SvD:

Det pyser till framme vid biogaspumpen när gasslangen ansluts till ytterligare en bil. Det går oändligt långsamt. Trycket i slangen är dåligt. En kvinnlig taxichaufför kliver resolut fram och utropar: ”Det är ju som i Ryssland, titta på kön!”. Hon får medhåll av andra som letar sig ur bilarna.

Att det är så stora problem med gasleveranserna trots att det inte finns speciellt många gasbilar är knappast bra för biogasens rykte. Tyvärr är det nog så det kommer att se ut under överskådlig framtid om antalet gasbilar fortsätter att öka snabbare än vad produktionen byggs ut.

Det har ju varit ganska tyst om vätedrivna fordon de senaste åren. Fokus har legat på etanolinblandning och effektivisering av befintliga drivlinor med förbränningsmotorer som drivs av bensin eller diesel.

Frågan gnager dock:  Var ifrån ska flytande drivmedel komma i en värld där bensin och diesel inte längre finns tillgängligt i de mängder vi förbrukar idag? Olika biodrivmedel såsom etanol, biodiesel och biogas kan ersätta en del, men det stora problemet med alla biodrivmedel är att de tar mark i anspråk, oavsett om den används för livsmedelsproduktion eller skogsbruk. Det finns också en faktisk begränsning eftersom biologiska processer är extremt dåliga på att omvandla solens energi till biomassa.

Ett alternativ som i alla fall i teorin skulle kunna fungera även i stor skala är att med hjälp av elektrolys omvandla vatten till vätgas som sedan kan användas antingen i en bränslecell, eller en förbränningsmotor. Som av en slump driver National Renewable Energy Laboratory ett projekt som gör precis detta. De använder sol och vind för att driva elektrolysatorer som genererar vätgas. Projektet har pågått ett antal år och har genererat ett par rapporter som är intressanta att läsa:

• The Wind-To-Hydrogen Project: Operational Experience, Performance Testing, and Systems Integration (PDF 3.6 MB). K.W. Harrison, G.D. Martin, T.G. Ramsden, and W.E. Kramer. (March 2009)
• Renewable Hydrogen: Integration, Validation, and Demonstration (PDF 551 KB). K.W. Harrison and G.D. Martin. (July 2008)
• Summary of Electrolytic Hydrogen Production (PDF 720 KB). J. Ivy. (September 2004)

Department of Energy (DoE) har som mål att 2012 kunna leverera vätgas vid pump för $3,1/kg och 2017 vara nere under $2/kg. Ett kg vätgas motsvarar ungefär en amerikansk gallon (3,79 l) bensin i energiinnehåll. Det skulle alltså betyda någonstans mellan 14-21 kr för ett kg vätas med nuvarande dollarkurs. Det som är intressant är att det här är teknik som finns redan idag. I projektet använder de kommersiellt tillgängliga vindkraftverk, solceller och elektrolysatorer. Mycket av forskningen är inriktad på att förbättra verkningsgraden i systemet och pressa kapitalkostnaden för de ingående komponenterna. Om man jämför deras prismål med vad vi idag betalar för bensin skulle det betyda att vi skulle betala mellan 1-2 gånger så mycket för samma energimängd som vi gör idag när bensinen ligger runt 12 kr. Vilka skatter som sedan skulle ligga på detta går förstås att diskutera. Ingen dramatisk skillnad här i alla fall jämfört med idag.

Okej, det här låter ju rätt bra. Frågan är då hur många elektrolysatorer vi skulle behöva för att producera tillräckligt med vätgas för att driva runt en vagnpark av samma storlek som vi har idag? Om vi antar att vätgasbilarna skulle ha en förbränningsmotor med ungefär samma verkningsgrad som en vanlig bensin- eller dieselmotor skulle vi behöva ersätta 4 929 554 000 liter bensin och 4 835 302 000 liter diesel per år. Enligt NRELs genomgång (gjordes 2004) av tillgängliga elektrolysatorer på marknaden så kan den största producera ungefär 380 000 kg vätgas per år. Det betyder att det skulle behövas (((4 929 554 000 + 4 835 302 000) / 3,79) / 380 000) = 6780 st elektrolysatorer i Sverige för att ersätta all bensin och diesel. (Om man räknar in det högre energiinnehållet i diesel och dieselmotorns högre verkningsdrag ska denna siffra ner 20-30 %. Orkar inte räkna ut exakt.)

Sen måste man förstås skaffa fram el för att driva runt alla dessa elektrolysatorer. NREL skriver att man kan räkna med att det går åt ungefär 50 kWh för att få ett kg vätgas. Det skulle då gå åt runt (((4 929 554 000 + 4 835 302 000) / 3,79) * 50) = ~129 TWh. Även denna siffra ska ner 20-30 % om vi tar hänsyn till skillnaden i energiinnehåll och verkningsgrad mellan bensin och diesel. Sveriges elproduktion idag är ungefär 150 TWh per år.

Återkommer till ungefär vad som skulle behövas i form av ny genereringskapacitet för att tillföra dessa TWh!

Jag följer Robert Rapier och hans blogg R-squared energy blog troget. Robert har format min syn på energifrågor mycket och min lekmannasyn på vilka energiutmaningar vi står inför stämmer ganska väl överens med Roberts. I hans senaste inlägg postar han en länk till en presentation som han höll på Orlando Energy Conference den sextonde november. En bra sammanfattning av hur sitationen kring flytande transportbränslen ser ut just nu. Det finns ingen video av presentationen tillgänglig, tyvärr.

Nu har IEA publicerat sin World Energy Outlook 2009. Kolla på den här grafen:

Nu menar alltså IEA att all ny produktion kommer att komma från icke konventionella källor som NGL och den berömda tjärsanden i Kanada.

IEA har successivt fått backa i sina prognoser de senaste åren från en prognos på 120 mbpd (WEO 2005) till årets 105 mbpd och ändå kommer rapporter om att IEA utsatts för påtryckningar att inte dra ner prognosen ytterligare.

The Guardian har pratat med en hemlig källa inom IEA:

Key oil figures were distorted by US pressure, says whistleblower

Svenska tidningar kopierar i princip The Guardians artikel rakt av:

Varning för energikris
“IEAs prognoser felaktiga”
“IEA ljuger om tillgången på olja”

Bra inlägg på Cornucopia: Kommentarer till World Energy Outlook 2009

Ny rapport från Aleklett m.fl. som såger WEO 2008: The Peak of the Oil Age

Affärsvärlden och Veckans Affärer verkar inte ha skrivit om det ännu, men det kommer säkerligen. Förhoppningsvis med lite mer egen analys. Jag hoppas verkligen att svenska medier börjar lägga mer tid och resurser på att bevaka energifrågan framöver, det behövs verkligen.

Det vi ser nu är ungefär det man kan förvänta sig. Gradvis ansluter sig fler och fler, ofta ovilligt, till synen av vi verkligen står inför en oljetopp. Det går liksom inte att blunda för fakta hur länge som helst.

Tidigare på Jonas hållbara blogg om peak oil:
Peak oil
Det rör på sig när det gäller oljan
Oljan och samhället: Maten
Oljan och samhället: Flyget
Oljan och samhället: Plast och kemikalier
Oljan och samhället: Bilen

Saxat från Stockholm Vattens hemsida:

På Stockholm Vattens två avloppsreningsverk bildas årligen cirka 76 000 ton avloppsslam. Slammet rötas (bryts ned i en syrefri miljö) tillsammans med fett från stadens fettavskiljare och en mindre mängd kvalitetssäkrat matavfall.

Vid rötningen bildas rötgas som är den rågas som sedan omvandlas till biogas. Genom att låta nedbrytningen ske kontrollerat kan biogasen samlas upp och stora mängder energi tas om hand.

Varje år bildas 76 000 ton slam som rötas och ger rötgas som sedan renas och blir biogas.

4,1 miljoner m³ gas blir bränsle

Det två reningsverken har idag kapacitet att tillsammans producera 8 miljoner kubikmeter biogas. I dagsläget produceras dock bara runt hälften, som är den mängd biogas Stockholm Vatten säljer. 4,1 miljoner m³ gas levereras varje år som fordonsbränsle till AGA Gas, SL och Fortum. Resterande rötgas som inte omvandlas till biogas används till uppvärmning och elproduktion.

En kubikmeter biogas motsvarar ungefär en liter bensin. 8 miljoner liter bensin låter ju ganska mycket, men sett i förhållande till Sveriges förbrukning 2008 på 4 929 554 kubikmeter bensin och 4 835 302 kubikmeter diesel kan alltså hela Stockholms avlopp bara ersätta lite mindre än 0,08 procent av den nuvarande förbrukningen av drivmedel. Självklart ska vi utvinna biogas ur vårt avlopp, men vi kommer aldrig kunna ersätta mer än en bråkdel av den bensin och diesel vi behöver för att hålla vår nuvarande bensin- och dieseldrivna transportapparat i gång.